Jag har länge velat skriva en historia om kärlek, försökte med min första roman på Lindelöws förlag, Cecilia är på väg. Nu blev det en berättelse om en kärleksfull förälskelse, Underbara människor. En roman som är den mest betydelsefulla jag skrivit, för mig. En intim skildring av vad som kan hända mellan en kvinna och en man. Så naket och personligt som jag kunde. Så nära och på riktigt jag fann ord till.
Det händer att jag får stunder när jag tänker att nu har jag sagt det jag vill säga med mitt skrivande. Det var det här jag ville klä i ord. Allt det där som kan snubbla runt i huvudet på en romantisk idiot. Det vackra som finns att uppleva då längtan hittar fram, då allt är en hemkomst.
Men nu är det inte bättre än att jag utvecklats till någon sorts författare och en sådan skriver. Så jag fortsätter. Verkligheten förvandlas till romaner eller om det är romaner som ger min verklighet. Dröm och verklighet går hand i hand.
Och jag är så tacksam över hur dramatenskådespelaren Christoffer Svensson läst in boken. Han gör det på ett sätt så att jag undrar om det är jag som skrivit texten. Betonar, tar pauser, lyfter orden och fyller dom med liv och känsla. Sen blev det inte sämre av att Ulf Lundell gav mig ok att avsluta romanen med en av hans bästa texter: Rått och romantiskt.
