Skrivandet tog fart när jag på 1980-talet gav mig ut på en längre resa. Det blev dagboksanteckningar, skildringar, betraktelser, kåserier och reportage. Fler än 700 texter  publicerades i dagstidningar och tidskrifter.

Tidigt fanns en författardröm som aldrig ville ge upp. Jag brukar säga att jag var författare långt innan jag skrivit någon bok. Många år senare, när jag nyktrat till, blev jag det. Till sommaren kommer min sjunde roman ut. Ibland har de liknat reseskildringar från livet. Jag tycker det är intressant att se hur vi väljer och längtar, krånglar , saknar och försöker att inte tappa modet.  Att skriva kan för en stund innebära att man är herre över sitt liv, sin historia, sin framtid, som att vara i en egen verklighet. Jag gör det för att jag har lust och iver, det räcker för mig.  Jag har försökt att skriva som författaren Tomas Löfström tipsat om: till att börja med fritt som en häst galopperar över ett öppet fält och sedan skriva om och om igen. Stryka, ändra, ta bort, lägga till och stryka igen. Det handlar mycket om att tro och tvivla. Ibland tycker man att här har jag något, för att en en stund senare ha svårt för att stå ut med att läsa eländet. Märta Tikkanen svarade i en intervju på frågan om varför man vill bli författare att kan du inte låta bli, då ska du bli författare. Det förklarar varför jag skriver.