Författarlivet

Vad har jag att säga som skulle behöva bli till en bok? Det kan man verkligen undra. Eller är det så att alla har böcker i sig?

Men långt ifrån alla skriver. För min del tror jag på vad Märta Tikkanen sa i en intervju om varför man ska bli författare? Hon svarade någonting i stil med att om du inte kan låta bli, då kan det fungera.

För mig som är oskolad i författandets konst (vilket absolut märks för den som har den blicken) så handlar det om att hitta ett tema, ett område som känns angeläget och betyder någonting, för mig. Då blir det meningsfullt att samla material, bygga en historia, hitta karaktärer.

Jag tänker ofta på vad författaren Tomas Löfström sa till mig om att var fri i skrivandet, skriv som om du släppte hästar fria över en prärie, skriva om och rätta till kan du gör hur många gånger som helst i ett senare läge. Så var inte rädd. Skriv…Låt texten leva tills den flyter. En detalj i sammanhanget är att jag är rädd för hästar men mindre rädd för friheten, så bilden hjälper mig att få en känsla av att vägen väntar på att jag ska ge mig ut på den. för att hålla mig vid liv.

Efter tio böcker på tio år är planen att gå in i nästa manusprojekt på heltid april 2025. Ska slutföra jobbet som chef i psykiatrin, inte minst för att skapa en ekonomisk buffert och sedan något år senare ta ut pension.

Jag har ett tema, skriver några osorterade rader varje dag, jag har några karaktärer, platser, miljöer och händelser som cirkulerar i mitt huvud. Den här gången vill jag ge manuset tid, jobba noggrannare än vad jag gjort tidigare. Så jag förbereder mig i lugn och ro, hoppas kunna gå in i skrivandet med en kravlös, lustfylld känsla. För mig är skrivandet en fristad, en värld där jag får ta mig fram som jag kan och vill, ändra och lägga till som jag har lust och förstånd till.

Jag skriver för min egen skull och hoppas att någon annan kan ha behållning av det.. Jag blandar ihop skrivandet med mitt eget liv , ser det som en del av det. Blandar dröm och verklighet med en ambition att inte tappa bort mig.

Det har varit en betydligt intressantare och behagligare resa sedan jag tog farväl av vinet för tretton år sedan. Det är under dessa år böckerna blivit till och jag blivit någon sorts författare.

Jag tar inget för givet men är glad så länge författaren i mig inte kan låta bli att skriva, då blir det någonting. Sedan återstår att få det att gå i tryck, komma ut som ljud och inte minst nå läsare. Det är den andra sidan av det här författarlivet. Men tveklöst är det så att den skapande delen, skrivandet ligger mig närmast.