Fakta och fiktion blandas i historia om ockupation.
Den lokala aktionsgruppen Rädda Kynnefjälls uppmärksammade ockupation av Kynnefjäll startade i april 1980. Den lyckades stoppa slutförvaringen av kärnavfall i norra Bohuslän. Christer Johansson blandar fakta och fiktion i sin roman Vakten på Kynnefjäll, ett grepp som fungerar och lyfter historien.
Själv var jag 13 år när Rädda Kynnefjäll inleddes. Jag hörde talas om kampen men var alldeles för ung för att fullt ut förstå vad som hände. Samma år var det folkomröstning om kärnkraften i Sverige där det fanns tre alternativ. Något son kallades linje 2 vann till slut vilket innebar att kärnkraften skulle avvecklas i en takt som var möjlig av hänsyn till behovet av elektrisk kraft bland annat.
Kärnkraftens vara eller inte vara är fortfarande ett hett ämne. Historien i Vakten på Kynnefjäll kretsar kring Vincent som nästan 40 år efter ockupationen bestämmer sig för att ta upp vaktandet av fjället på egen hand. Han behöver också ta en paus från vardagen för att försöka hitta sig själv. Alkoholen, en bipolär sjukdom och trassel i kärlekslivet har gjort att han behöver ett avbrott i livet. Han bor tillsammans med sin katt Jackie i en enslig stuga och livet på fjället går sin gilla gång. Han kan inte glömma Nadja som han är olyckligt förälskad i.
Vincent får besök av sina bröder som också har ett stort miljöengagemang. Storebror Karl var med ock vaktade när det begav sig. Han berättar sina historier om hur han upplevde vaktandet, vad som hände, problem och glädjeämnen. Hans andra bror Kristian har också engagerat sig för miljön och besökte franska Polynesien där Frankrike provsprängde sina kärnvapen på 90-talet. Alla tre förenas de i sin oro för miljön och klimatet. Vincent kan inte släppa oron för att något ska hända på Kynnefjäll. Att någon ska få för sig att börja provborra i området ändå.
Boken känns aktuell i en tid när klimatfrågor har blivit oerhört omskrivna. Bland annat tack vare klimataktivisten Greta Thunberg som får mycket uppmärksamhet i media. Opinionen kring kärnkraft tycks dessutom ha svängt. Fortfarande råder stor skepsis och rädsla men en Sifo- undersökning från april i år visar att sex av tio svenskar är positiva till kärnkraften. Men precis som Vincent är det nog få som vill att kärnavfall grävs ner för förvaring i deras närområde.
Christer Johansson är uppvuxen och bor i Ljungskile. Vakten på Kynnefjäll är hans femte roman. Han arbetar som chef för psykiatriska öppenvården i Uddevalla och de tidigare böckerna berör hans arbete där. I Vakten på Kynnefjäll lider visserligen huvudpersonen Vincent av psykisk ohälsa. Men i övrigt är det något helt annat. Greppet att använda en uppdiktad historia för att berätta fakta fungerar bra. Den är ett sätt att sprida kunskap och hålla minnet av ockupationen av Kynnefjäll levande, utan att bli en faktabok.
Även persongalleriet är en blandning av påhittade personer och existerande. Mot slutet av boken kommer en välbekant person gående på vägen förbi Vincents stuga. Det visar sig vara den kände biologen, författaren och miljödebattören Stefan Edman. Han stannar hos Vincent som frågar hur det egentligen ser ut med frågan om slutförvaring av kärnavfall idag? Stefan Edman svara utförligt och informativt utan att för den skull bli högtravande. Det är en intressant historia helt enkelt.
