Det tog ett par år och en drömresa till USA, när jag var tillbaka hade jag tappat fotfästet och levde i föreställningen att jag skrivit mitt bästa manus hittills. Förläggaren Tomas Lindelöw fick mig att förstå att det inte riktigt var så, jag hade tappat skärpan, det var ofärdigt, inte genomtänkt, och inte ens möjligt att ge ut en bok som staplar fakta på vartannat utan att motivera det och det saknades gestaltning och röd tråd, med andra ord det var inget skönlitterärt verk.
Drömmaren i mig hade rest lite för långt, jag fick göra om ett katastrofalt manus, tvingades inse att det här räcker ingenstans och visst undrade jag om det någonsin skulle kunna bli en bok. Men nu är jag där igen med en känsla som åtminstone stundvis får mig att tro att den här romanen är det starkaste jag skrivit. Det återstår att se vad andra tycker…
Jag fick avgörande hjälp av Tomas, mycket värdefulla genomläsningar och synpunkter från Marie- Louise Faleklev och Stefan Edman.
Magnus Körner har gjort ännu ett fantastiskt omslag som fångar det som är skrivet väldigt väl. Bilden sätter fin färg och form på orden.
Nu kan manuset gå i tryck och står stjärnorna rätt på himlen ges en femte roman ut under sommaren 2019. I min värld är det inte lika stort som att vara pappa och morfar men likväl en dröm förvandlad till verklighet.
Det går inte att vara annat än tacksam. Ibland förvånar livet.
Förordet till Vakten på Kynnefjäll:
Det är inte lätt att hitta sin väg i livet. Vincent söker någonting meningsfullt och bestämmer sig för att, inspirerad av aktionen Rädda Kynnefjäll, på obestämd tid och på egen hand vakta Kynnefjäll för att hindra att provborrningar för slutförvaring av kärnkraftsavfall ska äga rum. Han har också en idé om att han behöver ta en ordentlig paus för att få ordning på sig själv.
Vincent har två äldre halvbröder som kommer på besök. Karl som var med då bygdens folk gick samman och kämpade för att behålla sitt fjäll och Kristian som mest är upptagen av sig själv och sina resor.
Karl har en relation till Amanda, Kristian en historia med Daniela och Vincent längtar efter Nadja, framför allt har han sällskap av katten Jackie.
Månaderna har sin gång på fjället.
Text på omslagets baksida:
Efter närmare 20 år segrade den lokala aktionsgruppen Rädda Kynnefjäll. Det blev ingen plats för slutförvaring av kärnkraftsavfall i norra Bohuslän. Kärnkraftsfrågan var livligt debatterad i svensk politik.
Vincent var bara 14 år då ockupationen av Kynnefjäll startade i april 1980 men han hade en äldre halvbror Karl som engagerade sig mycket. Han deltog i vaktandet av fjället tillsammans med många från lokalbefolkningen. Vincents andra halvbror Kristian hade också ett miljöengagemang. Han gav sig ut på en resa och nådde en grannö till atollen Mururoa i franska Polynesien i Stilla havet, just där Frankrike provsprängde sina kärnvapen på 90-talet.
Vincent själv drar sig undan till föräldrarnas sommarstuga på Kynnefjäll. Han har ambitionen att hindra alla krafter som eventuellt vill påbörja provborrningar igen, nu när klimatfrågan är viktigare än någonsin och energi från kärnkraft blivit populärt bland svenska partier. Men är kärnkraften mer accepterad hos väljarna och kan Vincent göra någonting åt saken?
Ett citat: ”Skit också, nu händer det jag varit rädd för, radioaktiva ämnen läcker ut i bergens sprickor, i sjön här intill och far runt i luften. En tyst radioaktivitet som varken syns eller märks. Den bara finns här och det skrämmer mig…oron har kopplat sitt grepp om honom och han vågar inte sova, varken på dagen eller på natten. Han har svårt för att hantera det som händer…Förnuftet säger att det inte är realistiskt att en katastrof har inträffat. Han har inte märkt av någon provborrning eller ens närvaro av personer som visar att det skett förberedelser för det. Ändå är Vincent osäker och till och från kommer han alltid att ha nära till att vara det. Han verkar vara skapt med en sådan känslighet.”
